!

Igår hade jag den allra bästa dagen hittils i Paris. Inte för att jag träffade några speciella människor, inte för att det egentligen hände något speciellt alls. Det var ju trots allt torsdag - så den vanliga ångesten fanns ju där, MEN igår kunde jag faktiskt prata med min lärare. Han skojade om hur hemsk han var mot mig i början, hur elak han känt sig, men sa att det ju faktiskt varit värt det. Det kan ju låta som ingenting, men för mig var det en vändpunkt i vardagen! En slags bekräftelse på att det jag gör faktiskt blir något, och den anledningen gör alla sena nätter värda. Hur som helst flög jag på små moln hem, 7 trappor kändes som inga alls, och inte ens vetskapen om att jag kommer att behöver ta med mig en resväska med bara skolgrejer som måste göras klart under julen fick mig att tappa humöret. Vad är väl några sena nätter till?

Nu har det blivit lite mycket text det senaste, men på lördag skall jag, Tiffany, Amber och Pernilla iväg och åka skridskor framför Eiffeltornet, så då ska ni få se!