Om hösten och längtan.

Visst finns det ingenting bättre än höst? Så länge jag kan minnas har jag alltid älskat att ta på mig den extra tröjan, jackan eller halsduken för att stå emot de där lite extra kyliga och mörka morgnarna. Ballerina byts mot kängor och har man lite extra tur får man till och med snart ha handskar. Jag vet, det är bara slutet av augusti, men visst längtar man? Såklart uppskattar man det inte när man är mitt i det, på en fullsatt spårvagn vars rutor immar igen eller när regnet öser ner och man glömt paraplyet hemma. Men ändå.


Så fruktansvärt fort tiden runnit förbi den här sommaren. I snart sju veckor har jag gjort allt och ingenting. Kommit hem men inte varit hemma. Hemma är Paris och livet där nere. Mitt alldeles egna som bara är mitt och ingen annan riktigt kan känna eller förstå. Ändå har det varit skönt att bara vara ett tag. Här, hemma hos mamma och pappa.

Bara sex dagar kvar.

Brännö

Jag har aldrig varit en stor naturmänniska utan håller mig helst till stan, men vackrare miljö än havet och Göteborgs skärgård får man leta efter. I förrgår tog jag och min älskade kusin båten ut till Brännö och avnjöt en eftermiddag som badade i sol.

Johanna

Ytterligare en underbar kväll med en kär vän... Svårare än så behöver det inte vara.

Heaven 23 med den bästa.

Igår hade jag en alldeles underbar eftermiddag med min finaste Emma. Det blev spontant besök på Heaven 23 innan det var dags för mysig promenad hem till filmkväll i den  finfina lägenheten. Precis så här ska sommarkvällar vara!

Göteborgs finaste!

 I lördags var jag i stan och tittade på något himla fint. Mina underbara lejon hade nämligen spelning i solen, och tjusigare tjejer får man ju leta efter!