Utanför mitt fönster skiner solen, termometern visar 25 graders värme, och i bakgrunden hörs barnens rop på lekplatsen vid Luxembourg. Samtidigt kryper jag till sängs med en film, te och raggsockar. Det dunkar lite i armen, så där som det ju gör när de precis tagit blodprov. I en hel månad har jag släpat på det här nu, halsont, huvudvärk, trötthet.
Idag vár jag alltså på mitt andra franska läkarbesök, och den här gången skickade de minsann inte iväg mig med en nässpray och några värktabletter. Helt plötsligt var det tal om magont och hur länge har det hållt i sig och blodprov på laboratorium, gå dit på en gång, och så till slut, återbesök. Varför händer det just när jag i mitt liv allra minst behöver det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar